Isabelleighana

Gandhi sa en gång ”Be the change you want to see in world.” En smart man den där Gandhi och ett klockrent citat som verkligen beskriver min syn på volontärarbete. En människa kan inte lösa alla världens orättvisor, men ALLA kan göra något. Det här inlägget är till er som tvekar inför att ge er ut och arbeta, till er som inte riktigt vågar och till er som behöver en extra knuff i ryggen för att äntligen boka den där flygbiljetten någonstans i världen. Men det är också till er som inte alls vill ut och resa eller själv arbeta som volontär; MEN vill bidra på annat vis. Sitter du hemma och känner för hemlösa, föräldralösa, undernärda och sjuka barn i u-länder runt om i världen, tveka inte att hjälpa till ändå. Även den minsta hjälpen, eller den minsta summa pengar kommer till nytta och kan alltid göra skillnad för iallafall ett utsatt barn någonstans i världen. Bara en liten summa pengar som 50 kronor ger ett barn i Ghana sjukhusförsäkring för 3 år. Det du handlar lösgodis för varje vecka, motsvarar ett barns överlevnad i Ghana i tre år! Så tänk en gång till. Kanske kan det vara värt att skippa godiset denna vecka för att istället bidra till ett barns överlevnad i tre år. Som ni förstår är all hjälp välkommen och även om man inte har 50 kronor över i veckan, så kanske man har en tia som kan förhindra att ett barn i Ghana behöver gå till sängs hungrig i en hel vecka.

Jag är så tacksam för all hjälp jag kan få med bidrag till min volontärresa. Det är svårt att säga nu, såhär på hemmaplan, hur stort behov barnen är utav hjälp och vilken hjälp som prioriteras där nere. Det bästa är att se på plats vilken hjälp som behövs och vad barnen är i störst behov av, när jag vet detta lovar jag att uppdatera er läsare! Så återigen vill jag säga – Du kan inte göra allt, men alla kan göra något och även den minsta hjälpen kan vara skillnaden på liv och död.

Hallå där! 100 dagar kvar har passerat och jag är nu nere på två-siffrigt, idag är det närmare bestämt 96 dagar kvar. Vi diskuterade resan här hemma häromdagen och på senaste tiden har jag fått en krypande känsla i kroppen, något som liknar ångest men ändå inte så farligt, känns samtidigt lite spännande. När jag bokade resan var jag inställd på allt roligt, allt spännande jag kommer uppleva men nu har jag börjat inse allvarligt i hela grejen. Idag fick jag hem lite nödvändiga grejer till resan. Fick en tröja ifrån organisationen jag åker med, så att jag blir igenkänd som volontär i början, och såklart som ett minne. Har även köpt ett reselakan i siden, som även funkar som en handduk om det skulle köra ihop sig. Har blivit rekommenderad att ha med ett i siden, dels för värmen, dels för smutsen och dels för att det torkar fort när det ska tvättas. Och till sist, kanske det viktigaste av allt – myggnät.

TOALETT-SITS vs. HÅL I MARKEN
I Ghana finns det inga toaletter i de flesta hushållen, inte ens badrum. Utan det är hål i marken utomhus som man uträttar sina behov på. Detta tror jag kommer bli riktigt jobbigt i början, men något man vänjer sig vid efter en tid. Kommer bli obekvämt och rätt omständigt om man behöver gå på toa mitt i natten… Dock har de rikare folket vanliga toaletter och det finns på hotell med högre klass, så får passa på att bo lite lyxigare på helgerna när jag ska på utflykter och njuta av en riktig toalett-sits.

DUSCH vs. BUCKET-SHOWER
Med duscharna i Ghana är det likadant som med toaletterna, de rikare folket och de finare hotellen har riktiga duschar eller badkar som hemma i Sverige, medan medelklassen och nedåt använder sig av något som kallas ”bucket-shower.” Bucket shower innebär att man står i ett kaklat rum och tvättar sig med en hink med vatten, vattnet finns alltså inte på slang som hemma i Sverige. Vattnet är också oftast kallt, då man inte har varken ork eller råd att värma vattnet inför varje tvätt. Men just den delen tror jag inte är något problem, då klimatet är väldigt varmt och fuktigt, och då är det nog bara skönt med en uppfriskande dusch.

ÄTA NÄR JAG ÄR HUNGRIG vs. GRÖT, FRUKT, RIS
Jag kommer bo hos en ghanansk värdfamilj av medelklass. Att vara medelklass i Ghana innebär att man bor i ett hus (och inte en hydda som de fattigare folket ofta gör) och jag är 90% garanterad att jag kommer bo med en familj som har elektricitet i huset, vatten hämtar man i byns brunn om de inte har rinnande vatten i huset. Under mina två månader står familjen för maten för min del, jag har lovats tre mål om dagen. Det är en stor omställning mot hemma då jag kan ta en frukt eller ta något ur kylskåpet när jag är sugen eller hungrig, men i Ghana är det tre mål om dagen som gäller och blir jag hungrig så får jag vänta. Tre vanliga mål om dagen brukar bestå av havregrynsgröt till frukost, olika frukter som kokosnöt, banan och mango till lunch (då det är så varmt och man orkar då inte äta en stor måltid) och ris med tillbehör till middag. Ris är det man äter mest i Ghana, av den enkla anledningen att det är billigt och ibland har man turen att få kött, fisk eller fågel till riset.

REGN OCH 15 GRADER I AUGUSTI vs. SOL OCH 40 GRADER I AUGUSTI
När jag reser i oktober så är det regnperiod i Ghana. Men det är fortfarande riktigt varmt och temperaturen brukar ligga på 40 grader under hösten. När det är regnperiod i Ghana regnar det inte hela tiden, utan det är sol och sen kommer det en skur någon gång under dagen som håller på i 30-60 minuter och sedan kikar solen fram igen. Så när det regnar få man passa på att svalka sig för att klara av solen resten av dagen.

SÄNG, GARDEROB, MAMMA OCH PAPPA vs. BO PÅ ETT ORPHANAGE
Hemma i Sverige bor jag med mamma och pappa, jag har en garderob jag kan välja mellan massor av olika kläder. Är det kallt ute tar jag på mig en varm tröja är det varmt klär jag mig lätt och varje dag kan jag byta underkläder och tvätta mina kläder när dom blir smutsiga. Varje natt sover jag i en säng med kudde och täcke. Barnen på barnhemmen/orphanagesen har inte det lika bra som andra barn i världen. Jag läste om en tjej som jobbade på ett barnhem i Ghana där barnen sov på ett stengolv varje natt, tätt intill varandra för att hålla värmen. Den här tjejen lyckades samla ihop pengar till att köpa sängar till att barnen, men pengarna räckte inte till madrasser och barnen sov på sängbjälkarna varje natt, men de var glada för det lilla, dom slapp ju sova på ett kallt golv bland insekter och smuts. Barnen har inte en mamma och en pappa, utan dom har bara varandra och kanske äger en tröja och ett par byxor, det är deras ända ägodelar. Min resa kommer ge starka intryck och jag tror att jag kommer lära mig att uppskatta saker mer i livet och inse att världen är väldigt, väldigt orättvis.

PRATA SVENSKA vs. PRATA ENGELSKA/KOMMUNICERA PÅ DET INHEMSKA SPRÅKET TWI
Jag kommer bo med en annan volontär hos min värdfamilj. Jag vet inte än vem, om det är en tjej eller kille och vilken nationalitet personen har. Det skulle vara skönt att hamna med en svensk volontär, bara för språkets skull. Att komma från en vardag där jag pratat engelska under engelskalektionerna i skolan till att varje dag kommunicera på engelska eller försöka kommunicera på ett afrikanskt språk med dom som inte lärt sig engelska kommer bli en stor omställning och ge mig enormt med utveckling för min egen del.

147 dagar kvar; Maj, juni, juli, augusti, september, OKTOBER. Om lite mindre än 6 månader åker jag. Känns som att det är långt in i framtiden, ett halv år är ändå en lång tid, men jag tror att det kommer gå fort. Bara det som att nyår känns som att det inte alls var länge sen och jag har sommaren framför mig. Hela sommaren ska jag jobba inför min resa, som ska betalas i augusti. Häromdagen tog jag mitt sista vaccin i form av spruta, ”Menveo” mot hjärnhinneinflammation. I och med all vaccinering har jag börjat googlat runt om olika sjukdomar som finns i Afrika och i den delen Ghana ligger i och det ångrar jag nu… Samma sak när man har lite ont i magen och inte kan låta bli att googla och får upp dödliga sjukdomar osv, trots att det bara är lite stress eller mensvärk. Typiskt mig att överreagera när det i själva verket inte är speciellt farligt allt. Men i Afrika är man inte lika trygg och skyddad som hemma i Sverige, I Ghana är det en ny kultur, nya maträtter, klimat, traditioner, djur och allting är helt enkelt en motsats till trygga Sverige. Det bästa jag tror att man kan göra är att vaccinera sig mot allting läkarna rekommenderar och tänka på vad man stoppar i sig, t.ex. ska man koka alla grönsaker, undvika kyckling, se till att all mat är genomstekt och har legat kallt och inte dricka vattnet ur kranen. Menveo-sprutan kostade 350 kronor och min sprutor har tillsammans kostat ca 1000 kronor, men då tog jag bara en twinrix istället för 3, då jag redan tagit två förra året.

50 dagar kvar till studenten idag, vilket innebär 50 dagar närmare Ghana. Det känns lite som att det börjar på riktigt när jag går ut skolan, att ett ny period i livet börjar ta fart. Samtidigt som jag längtar så mycket och kan relatera allting som händer i mitt liv just nu till Ghana så är det med skräckblandad förtjusning jag räknar ner. Jag vill bara att hela resan ska bli så bra som möjligt och försöker undvika att tänka på de små procenten som säger att det inte är säkert att det blir som man vill. Hos volontärresor får man all information i augusti, ca 8 veckor innan avfärd. Jag längtar verkligen efter att få all information. Få veta vart jag ska bo, hos vilka jag ska bo, vart jag ska jobba och allting som hör till. Jag är säker på att allting kommer kännas underbart i augusti när jag vet all information, men innan dess är det jättejobbigt att gå och längta efter något jag inte vet exakt hur det kommer bli. Som ni hör är jag lite utav ett control-freak haha, men det här är för mig det största jag någonsin gjort. Jag ser så mycket fram emot att förverkliga min stora dröm!

Varför volontärarbeta?
Jag har alltid haft en dröm om att arbeta med människor, att hjälpa till så gott det går. Jag känner lite så att man kan inte gör allt, men alla kan göra något. Jag har kikat på olika volontärresor under två års tid och när jag redan förra året började bli riktigt skoltrött bestämde jag mig för att ta en paus efter studenten, innan jag börjar plugga vidare. Men vad skulle jag göra? Resa var planen, men var? Hur? Med vem? Och det var då jag kom på det, jag ville volontärarbeta. Lämna kalla Sverige under hösten och i början av vintern och lära känna en ny kultur i helt främmande land, på andra sidan jordklotet. Jag ville helt enkelt ha en paus från vardagen och trots att det känns jätteläskigt, göra det som jag så länge velat!

Varför Ghana?
Redan från första början visste jag att det var någonstans i Afrika jag ville resa. Men vart visste jag inte förrän jag började läsa runt på olika volontärbloggar. Det stod massor om hur stort behov landet var av volontärer då det finns många orphanages runt om i landet. Det stod även mycket om hur öppet och vänligt folket var, vilket fångade mitt intresse då det kan vara en stor fördel när jag reser ensam. Ghana har även mycket sevärdheter och äventyr. Jag kommer ha ledigt lördag och söndag varje vecka så då kommer jag passa på att upptäcka landet. Det finns alligator farms, monkey farms, regnskogar och en hel del kulturella platser att se om jag hamnar i södra Ghana, i närheten av huvudstaden Accra som jag önskat i mina ansökningspapper.

I början tvekade jag faktiskt på Afrika överhuvudtaget med alla sjukdomar och framförallt Ebola. Men nu var UD som jag följer flitigt lovat att sjukdomen förhoppningsvis kommer vara borta i slutet av 2015. Dessutom har inte sjukdomen haft någon stor spridning i just Ghana.

Varför barnhem?
Det finns flera olika projekt i Ghana. Du kan arbeta med djur, på savannen, på sjukhus, byggarbetsplatser, under havs, på skolor och på barnhem osv. Tycker att det är så häftigt att det idag är så populärt att volontärarbeta och med så många olika saker! Valet stod mellan att arbeta på en skola eller ett barnhem, och tillslut blev det barnhem. Jag kände att man kan dela med sig av kunskap inom engelska och 1+1 matte även på barnhem och för mig kändes det mer värdefullt. Att bara genom att finnas där hjälper barnen så mycket, framförallt alla kramar. De flesta av barnen har inga egna föräldrar i livet eller som kan ta hand om dom, så bara genom att viss kärlek gör du barnen en stor tjänst. Jag valde helt enkelt att arbeta på ett barnhem för att göra en förändring. Men också en förändring för min egen del. Även om jag kan ge barnen mycket hoppas jag att de kan ge mig mycket tillbaka, på deras eget vis.

Varför bo i värdfamilj?
När man skriver på sina ansökningspapper får man önska saker om i princip varje detalj på din resa, just för att den ska passa dig så bra som möjligt. Man kan välja att bo på en anläggning för volontärer eller hemma hos en inhemsk värdfamilj, alltså en ghanansk familj. Något som också var valbart var om man ville bo ensam eller med en annan volontär. Man utlovas ett eget rum hos familjen, så lite avskild har man alltid vilket jag tycker är viktigt. Jag valde allafall att jag vill bo med en annan volontär, antingen svensk eller internationell. Jag tror att det kan vara skönt med allt nytt, det lär ju bli en enorm kulturkrock i början och då kan det nog vara skönt med någon som förstår en och känner likadant. Plus att man troligtvis får en rolig kompis att hitta på utflykter med på helgerna! Jag kände att jag ville uppleva Ghana fullt ut under mina två månader och hur gör man inte det på bästa sätt genom att bo med en ghanansk familj, underbart!

Tredje mars idag och 215 dagar kvar till avfärd. Idag hade jag bokat in en tid hos en vaccinationsläkare som skulle hjälpa mig att lägga upp en planering för hur jag ska dela upp vaccinet som ska tas. Jag fick ta två sprutor idag, en för gula febern och min sista Twinrix spruta för hepatit A och B. Reste till Kap Verde förra året så hade redan påbörjat Twinrix vaccinet, som är uppdelat på tre sprutor. Fick även med mig recept men är ute i god tid så behöver inte hämta ut allting än, utan kan vänta några månader. Nästa spruta ska jag ta i maj. Sjuksköterskan tipsade mig om att senast påbörja vaccinationen för resor till Afrika minst två månader innan, så det är inte dumt att vara ute i tid.

Vaccinen jag ska ta är:
– Stamaril (Spruta mot gula febern. För att komma in i Ghana krävs en stämpel på att du är vaccinerad mot gula febern, annars blir du inte insläppt i landet.)

– Twinrix (Ett vaccin uppdelat i tre sprutor som skyddar mot hepatit A och B.)

– Menveo (En spruta mot hjärnhinneinflammation.)

– Vivotif (Tas i tablettform och skyddar mot tyfoidfeber.)

– Malariaprofylax (Tas i tablettform en tid innan samt efter du reser, och en gång i veckan under vistelsen. Tabletterna börjar tas någon månad innan man reser iväg pga. att biverkningarna kan bli otäcka. Biverkningarna är hallucinationer, depression, illamående, huvudvärk osv. Så därför ”testar man ut” sitt märke på tabletterna en liten tid innan man reser iväg så att man inte råkar ut för exempelvis en depression under resan.)

– Dukoral (Detta tar man i oral lösning och hjälper till att förhindra turistdiarré.)

Viktigt att komma ihåg är att vaccinen inte garanterar att du inte insjuknar i någon sjukdom, du kan t.ex. få malaria även om du vaccinerat dig. Jag som är lite känslig mot myggor bara i Sverige måste verkligen tänka mig för nere i Ghana, att sova med myggnät och använda myggstift är a och o! Jag har även fått recept på en starkare kortisonsalva att smörja på betten så att de inte hinner ”blomma ut” och svullna.

Jag blev faktiskt lite överraskad och trodde att det skulle vara fler sprutor att ta men hade ju som sagt till försprång då jag tagit 2/3 av Twinrix vaccinet. Så när alla vaccin är tagna är jag fullt rustad i minst 10 år, så när jag kommer hem från Ghana i vinter kan jag ut och resa igen utan problem! Varje spruta kostar ca 400 kronor och tablettera samt dukoralen har jag ingen koll på än, kan skriva va hela vaccinationen kostade totalt när allt är handlat. Kram på er!

För er läsare jag inte känner mer än utifrån min blogg så tänkte jag dra en kort presentation om mig själv och berätta lite om vem jag är och vad jag har för mål, så att ni vet vem det är ni läser om.

Jag heter Isabelle, är 18 år och bor i lilla Enköping i Uppland, även kallad ”sveriges närmaste stad.” Jag läser sista året på gymnasiet, Samhällsprogrammet med beteendeintriktning och tar studenten i juni. På min fritid jobbar jag extra på hemtjänsten för att spara ihop pengar till min volontärresa och jag umgås med familj, pojkvän och vänner. Andra intressen jag har är att resa och att åka skidor och snowboard. Jag bor en bit utanför stan tillsammans med min familj som består av pappa, mamma, lillebror och en katt. Efter gymnasiet vill jag syssla med någon form av socionomiskt arbete och planen är därför att läsa en socionom utbildning på universitet när jag kommer hem från Ghana.

Det var lite om mig och jag hoppas att ni stannar kvar. Kram på er!

Nu har jag bekräftat mina flygbiljetter samt fått min ”raptimbiljett.” En raptimbiljett är ett slags intyg som bevisar att jag reser för humanitära skäl. För att stanna i Ghana och söka visum under en längre tid så krävs det en slags inbjudan, från en som själv bor i Ghana med eller utan visum eller som i mitt fall, ett raptim intyg. Detta intyg ska man ha tillgängligt under hela vistelsen och på in och utresan från och till landet.

Söndagen den 4 oktober 09:35 lyfter jag från Arlanda och mellanlandar i Amsterdam. 15:25 åker jag vidare mot Accra, Ghana och landar där 20:05. 8 veckor senare landar jag hemma i Sverige den förta advent.

Nu när jag väl har flygbiljetterna på min mejl känns allting så himla äkta, nu är det på riktigt. Idag är det 220 dagar kvar, ca ett halvår. Samtidigt känns det som att det är väldigt lång tid kvar men ändå nära. Jag har pratat om denna resa så länge och aldrig vetat när den ska bära av, men nu har jag ett datum att sikta mot. Jag längtar sååå mycket! Nästa steg i processen är att vaccinera mig, vilket sker på tisdag. Återkommer mer om det nästa vecka.

Ha det så bra!

Hej och hjärtligt välkommen till att följa mitt största äventyr, en volontärresa till Ghana i västra Afrika! Jag har bestämt mig för att driva blogg under min resa, men också innan och en tid efteråt. Jag hoppas att jag med mina ord och tankar kan inspirera andra till att resa som volontär till behövande och utsatta länder eller på andra sätt bidra till de som verkligen behöver det.

Jag har alltid vetat att jag vill göra något som förändrar och hjälper till och för ca tre år sedan fick jag upp ögonen för hemsidan www.volontarresor.se och läste om några tjejer som hade startat ett barnhem i Ghana, efter en vanlig volontärresa. Visste redan då att resa till Ghana var något jag ville göra och idag sitter jag här med flygbiljetterna i handen. Samtidigt som jag vill att det ska bli oktober imorgon är jag så nervös. Jag ska åka helt ensam till andra sidan jorden och bo i ett helt främmande land i 2 månader, men jag vet att om jag inte gör detta äventyr kommer jag ångra mig för resten av livet. Det är ju det här jag vill!
Den 4 oktober flyger jag ifrån Arlanda, vidare till Amsterdam och därifrån till Accra, Ghanas huvudstad.

Jag hoppas att ni som hittat hit stannar kvar och följer mitt stora äventyr som volontär!